Description
Carl Fredrik Hill 1849-1911.. "Havsbris - Luc-sur-Mer". Signerad Hill, Luc-sur-mer. Olja på uppfodrad duk, 64,5 x 80
Signed Hill, Luc-sur-mer. Oil on relined canvas, 64.5 x 80 cm.
Utförd år 1876.
Proveniens:
Förvärvad av fru Gunhild Åhlén under 1940-talets första hälft, med största
sannolikhet genom Svensk-Franska konstgalleriet i Stockholm.
Därefter i arv inom familjen.
Gunhild Åhlén (1907-2002) var gift med Gösta Åhlén (1904-1986) vars far Johan Petter Åhlén (1879-1939) grundade postorderföretaget Åhlén & Holm, sedermera Åhléns. "Havsbris - Luc-sur-Mer" har sedan den förvärvades av Gunhild Åhlén, under 1940-talets första hälft, aldrig tidigare visats utanför familjens hem.
Litteratur:
Anderberg, A.D, "Carl Hill- Hans liv och hans konst", Malmö 1951, s. 150-154, jämför även pl. 63-77.
Nilsson, Sten-Åke, "Carl Fredrik Hill - Maximus Pictor", Stockholm 2011, s. 37-38, jämför bild 39-46, s. 111-121.
I ett brev hem bekänner Hill sin kärlek till havet:
"Jag målar sedan en vecka Atlantiska oceanen..."
År 1876 har kallats Hills stora år. Han arbetar då i sin ateljé i Paris och på utflykter i stadens omgivningar. Under våren är det Champagne som gäller, sedan väljer han Montigny och Fontainebleau. Motiven växlar mellan idyller och ganska kärva terrängavsnitt. I den värsta sommarhettan, berättar han, klär han sig liksom araberna i vitt ylle och fortsätter måla - men till sist bryter han upp och ger sig av på sin första och enda resa till havet. Den 1 augusti tar han tåget och sitter med skissboken i knät för att teckna de väldiga stackmolnen och de flyende horisonterna utanför fönstret. Målet är Luc-sur-Mer söder om Honfleur.
Atlantkusten och särskilt Normandie har en stark attraktionskraft på konstnärerna i detta skede. Hill är långt ifrån den förste på platsen. Monet är tidigt ute liksom Boudin, för att nu nämna ett par av de franska målarna som söker sig hit. Bland svenskarna finns August Hagborg och Wilhelm von Gegerfelt, Hills nära vän. Även August Strindberg får räknas in i kretsen!
Hagborg och Gegerfelt skildrar liksom Strindberg fiskarbefolkningen som samlar musslor och kör tång på stranden. Hill fyller skissböckerna med liknande motiv, men då det kommer till oljemåleriet utesluter han alla tillfälligheter och allt staffage. Bara en gång avbildar han en blåklädd havets arbetare som från taket på en jordkällare spanar ut över vattnet. För övrigt är det stranden och havet som dominerar sceneriet.
Under uppehållet i Luc håller Hill nära kontakt med familjen i Lund. I ett brev hem bekänner han sin kärlek till havet: "Jag målar sedan en vecka Atlantiska oceanen, och hvarje gång jag slutat min sittning badar jag mig i bemälta ocean."
Varje morgon går Hill till stranden med staffli och målarparasoll, och förmodligen också en baddräkt. Tidvattnet är den stora utmaningen, men han måste också bemästra ljuset som ständigt skiftar. Det handlar därför om korta sittningar som inte tillåter honom att fullfölja större kompositioner, men i detta trångmål hittar han sin metod, "att ej utföra".
På armlängds håll kan målningarna verka förvirrande kaotiska, men liksom impressionisterna räknar han med att de ska betraktas på distans, då faller allt på plats. Han förklarar: "Tänk er en smutsig yta, som på nära håll ger intryck af en sophög! Man ser rakt intet däri. Men gå på afstånd, och ljuset och färgen spelar och tingen få sin form. Det är vad man kallar realism, verkan."
HAVSBRIS - LUC-SUR-MER
Till mästerverken från Luc hör den målning som nu är aktuellt. Den har länge funnits i privat ägo och inte haft någon speciell titel, men det kan vara dags att ge den ett eget namn - varför inte Havsbris, Luc-sur-Mer - med en hälsning till Stéphane Mallarmé och hans kända dikt Brise marine.
Det är en storslagen målning som förmedlar Hills helhetsupplevelse av stranden när det är ebb. I förgrunden utbreder sig den mjuka havsbottnen med sin mångfald av submarin flora, en mosaik i grönt och kromorange. Det är denna speciella miljö som Hill i breven hem kallar "havet som träsk".
Bortom stranden ser vi en liten seglare som drar nytta av brisen. Den stävar genom ett vatten som kunde vara målat av impressionisten Renoir. Solglittret lyser vitt, förmodligen blyvitt, supplerat av ultramarin i korta breda penseldrag.
Himlen är orolig, grå, men öppnar sig längst bort, och ljuset faller på landformationer som Hill långt senare i sitt stora Versmanuskript kallar "ebbens vita bankar".
Hill signerar slutligen tavlan och skriver efter sitt namn: Luc-sur-mer; det verkar som om han vill markera att han här gjort en ny inmutning. Och så är det verkligen. Han fortsätter att arbeta, dag efter dag, ofta långt ut på kvällarna...
Hill utnyttjar tiden väl och stannar en månad. När han stiger på tåget för att åka tillbaka till Paris har han med sig sjutton dukar, de flesta i mycket skissaktigt utförande. Men under hösten som kommer arbetar han vidare med materialet. Så skriver han den 18 november att han målar "alldeles förfärligt på landskap och mariner om vartannat".
Flera av verken från Luc har genom åren visats på utställningar och blivit en del av vårt kulturarv. Nationalmuseum äger en intensiv liten studie - även den påskriven Luc-sur-mer. I Göteborg finns en närbild med rostfärgad tång och djupa spår efter kärrhjul i sanden, och även i Malmö Konstmuseums omfattande kollektion ingår ett Strandparti från Luc. På en tecknad förlaga har Hill skrivit Lumière dorée - resultatet är en skymningsstudie där ljuset och sanden blir till guld.
En målning som säkerligen tillkom under senhösten 1876 är Marin, som tillhör Lunds universitet. Här har Hill arbetat vidare efter studierna från Luc. Liksom den beundrade Courbet har han använt palettkniven och dessutom skrapat de tjockt pålagda färgsjoken med bitar av fönsterglas. Effekten är mycket speciell. Jag har själv under många år levt med Marin, som hängde i mitt tjänsterum i Lund, och dag från dag kunna studera skiftningarna i Hills ljusspel över den normandiska kusten.
Marin var ett av de allra första konstverken som hamnade i offentlig ägo då man i maj 1911 ordnade en utställning av Hills målningar i Lund. Men den första mera omfattande utställningen som riktade uppmärksamheten på hans livsinsats ägde rum 1933 och fyllde Konstakademiens salar. Det handlade om sammanlagt över 300 nummer, målningar från de fyra åren i Frankrike rum vid rum med teckningar från sjukdomstiden.
Ytterligare uppmärksamhet fick Hills målningar då de tio år senare visades på Färg och Form i Stockholm - i anslutning till denna utställning förvärvades auktionens mästerverk, sannolikt genom Svensk-Franska konstgalleriet i Stockholm och dess legendariska grundare Gösta Olson. Målningen har sedan aldrig visats utanför sin hemmiljö och kan betecknas som en sensation när den nu når omvärlden. Det ligger nära tillhands att citera Hill själv som satsade allt för att slå världen med häpnad. Han deklarerade sitt måleri som på en gång "så djärvt, så nytt, så friskt, så otyglat och så tyglat av en sann känsla för naturen"!
Den lilla seglaren som fångar havsbrisen i auktionens målning fångar också Hills gränslösa förhoppningar om framgång.
STEN ÅKE NILSSON
Professor emeritus i Konstvetenskap vid Lunds universitet
"I dag målade jag en läcker skiss. I den fanns intet grönt, men där fanns hafvets strand, en rik himmel, det oändliga hafvet och kusten i fonden, Havres kust."
- ur brev till familjen.
"Vid Luc jag såg det höga hvalfvet blå
Så tospasblått och skimmersfullt ändå...
I solen lyste ebbens hvita bankar"
- ur Hills stora Versmanuskript.
